< 120930 - Gammal dröm >
Det var tydligen en stor konsert i ett enormt hus, och det var svinmycket folk där. Vi hör hur folk panikslaget utbrister att sångaren i bandet som ska spela är borta. Men helt coolt stället en random kille upp. Killen springer till den stora scenen och börjar sjunga. Själv stod jag och Tanja fortfarande kvar ute på den stora trappen som ledde till ingången på huset, men hörde ändå konserten utan problem. Killen sjung så fruktansvärt dåligt att det blev klitchigt. Man både skrattade och diggade med i låtarna. Vi beslöt oss för att försöka ta oss in bland publiken vid scen, då vi samtidigt såg flera stycken från vår klass som hade tackat nej att komma på klassfest. Vi blev lite besvikna, men fortsatte gå.
Plötsligt skulle jag gå ned till källaren i huset för att delta i en kurs om hur man skulle vara som vårdare på avd 93 (Rättpsyk). På vägen ned stöter jag på 3 arbetskamrater (från mitt riktiga jobb) som kommer joggandes i turkosa cykelbyxor och vita t-shirts. De skulle också på kursen. Väl nere i källaren var vi en grupp på ca 15-20 personer som fick sitta på golvet medans en lärare stod framför oss med en whiteboard som hjälp att få oss att förstå. Jag märkte också att min bror Chris också deltog, han satt precis bakom mig. Rätt som det var kom min kattunge Ingrid springandes och hoppar upp i mitt knä. Jag smekte hennes rygg då jag märkte att det var någon som hade rakat bort allt hår på hennes mage och ristat in Satans dyrkare-symbolen. Jag kom inte själv på vad symbolen betydde så jag sträckte över Ingrid till min bror och frågade honom vad symbolen på henne mage betydde. Han slängde genast iväg Ingrid och utbrister ”det där betyder ju Gravsten!” och det var tydligen inte okej. Jag förstod på en gång att det var en patient på avdelningen som hade gjort det och reste mig upp och skrek upproriskt ”i helvete att jag tänker jobba här!”. Och sen vaknade jag..
< 120929 - Gammal dröm >
Jag var på jobbet och arbetade på som vanligt. Jag skulle packa mjölken till RPK (Rättpsyk) och började dra in vagnar in i Stora blåsen (vår stora kyl), när jag märker att avd 93’s vagn saknas. Jag ropar efter Gustav och frågar vart vagnen är. Hans ansiktsuttryck påvisar att han genast kom på att han hade ställt den borta vid stora porten som leder in till sjukhuset. Illa kvickt tog han en sparkcykel och sparkade iväg för att hämta vagnen. Medans gick jag in i Stora blåsen igen för att fortsätta packa den mjölk jag kunde.
Jag tyckte att det tog lite väl lång tid för Gustav att hämta en vagn så jag öppnar porten ut för kika efter, men till min förvåning står det plötsligt ett tio-tal skyltdockor utanför Stora blåsen. Förbryllad går jag åter igen in i Stora blåsen och precis då kommer Gustav med en jäkla fart in i Stora blåsen på sin gröna sparkcykel, utan någon vagn, men med en bukett med röda rosor i cykelkorgen. Inget mer med det, jag glömde 93’s vagn och slutade helt enkelt att packa mjölk och gick istället ut igen. Skyltdockorna var plötsligt borta och istället stod det 2-3 formar med bakelser i form av insekter på ett bord, och jag visste samtidigt att skyltdockorna nu befann sig i personalrummet och att vi skulle smaska på bakelserna senare. Jag tog mig över magen och säger beklagande ”men jag som nyss har ätit, hur ska jag orka äta bakelser?”
Precis när jag var på väg att gå till personalrummet (där det nu var något sorts möte(kurs) kommer min arbetskollega Carina springandes i civilkläder och är helt uppstressad över att hon inte kommer hinna till mötet i personalrummet för hon ska upp på ett annat möte upp på sjukhuset. Enligt mig kunde hon visst hinna, men hon bestämde sig för att gå på mötet uppe på sjukhuset.
På vägen till personalrummet märker jag att många av mina kollegor är gamla klasskamrater från både gymnasiet och lågstadiet. Jag och en kompis är lite sen till mötet och smyger därför in i personalrummet, men det första vi möter är en kollega/gammal klasskamrat som sitter på golvet och hånglar med en skyltdocka. Inget konstigt med det, utan vi ålar oss förbi och sätter oss i en soffa. Tydligen var det någon kurs om hur verkligheten kan vara och hur man gör i olika sammanhang. Min chef (min riktiga chef) Karin och en till agerade lärare eller undervisare av något slag och utbrister ”jättebra! Sådär ska det se ut!”. Karin tackar personen på golvet och söker med blicken över sina medarbetare/elever om vem som skulle bli näst på tur. Det blev kompisen som jag kom sent med. Hon skulle ha en konversation med en skyltdocka, vilket hon tydligen gjorde bra. Slut på kursen och lättad går jag ut i köket igen.
< 120928 - Gammal dröm >
Jag och min familj är på väg till Hissjön (vår sommarstuga). Framme vid Hildings hus (de största och första huset på sluttampen av vår väg) ser vi att det är värsta festen, så jag och Chris (bror) bestämmer oss för att kliva ur och hälsa på alla. Det var till och med folk som inte ”tillhör” Hissjön där, som t. ex mina fastrar.
När vi har hälsat på alla börjar vi gå bort mot vår stuga. Plötsligt är jag, Chris, Icke (bror), Teija (svägerska) och mamma på vägen och ska gå upp till friggen för att mamma berättar att hon har möblerat om Icke och Teijas sovrum där. Vi traskar alla in i friggen och då är plötsligt en kompis med mig också. Icke och Teijas sovrum var ca 3x3m stort, tomt på möbler och har en lucka i golvet ned till en nedervåning.
Först går mamma ned till nedervåningen och tätt efter går jag, min kompis och en gammal man (som jag inte vet vem det var, men vi kände honom tydligen) ned och kommer till något sorts vardagsrum. Där nere går mamma in till ett sovrum som fanns intill för att vila, medans jag, min kompis och den gamla mannen börjar leka jagis. Reglerna var enkla, mannen var tvungen att få tag på oss 3 ggr var innan leken var slut. Det fanns ett stort runt bord som vi sprang runt runt hela tiden. Efter att mannen hade tagit mig 2 ggr gav jag upp och lät honom ta mig en 3:e gång för jag ville gå in till mamma och tala om för henne att jag älskade henne, vilket jag också gjorde.
Efter vistelsen inne hos mamma skulle jag gå upp för luckan igen för att sedan ta mig ut ur friggen. Men plötsligt fanns det ett rum innan luckan, en trappuppgång. Luckan var rakt fram, men till höger fanns det två trappor upp till 2 övergivna lägenheter. Jag visste också att det spökade jättemycket i båda lägenheterna. När jag kommit upp för den andra trappen var första lägenhetsdörren till höger och rakt fram var det en glasvägg med dörr som ledde in till en liten farstu som ledde till den andra lägenhetsdörren. När jag stod utanför den första lägenhetsdörren blev jag så nojig över spökerierna så jag bestämde mig för att inte utsätta mig för att bli skrämd och bestämde mig för att gå ut.
Plötsligt fanns det en hiss att åka ned till luckan, så jag tog den. Men det var ingen vanlig hiss, den pratade med mig och sa ”om du ser något spöke så skrik”. När hissen åkte ned gick det vansinnigt fort och jag hade bara en liten pinne att hålla i och jag tänkte ”ska jag skrika så att hissen tror att jag sett ett spöke och stannar?” för den gick obehagligt fort ned. Men jag skrek aldrig utan höll i mig för kung och fosterland tills jag äntligen var nere och kunde gå ut på gräsmattan igen.
