CHERRYPiEASS

Jag skulle ta en promenad till min arbetsplats på Fargust AB i Gärde, men jag skulle gå via Birsta (vilket är en otrolig omväg) för att jag lite snabbt skulle in på ett par affärer. För att hinna med allt gick jag 07:50 hem ifrån och trodde då att jag skulle hinna med mig då jag började jobber 08:30.

Väl i Birsta gick jag in på någon enstaka affär och tomglodde någon minut för att sen fortsätta mot Gärde. När jag går längs vägen i Birsta möter jag ett par gamla klasskamrater som jag stannar och surrar med, och det visar sig att de också ska till Fargust men att de inte alls hade nå bråttom.
Märkligt nog valde jag att gå längs E4:an från Birsta till Gärde, men det fanns tydligen någon sorts gångväg. Dessvärre var denna väg vääääldigt brant och kullig, och givetvis var det en massa vägarbeten som saktade ner mig.

När jag äntligen var framme på Fargust var klockan 09:01 och märkligt nog kom även mina gamla klasskamrater som jag mötte i Birsta samtidigt som mig. Inne på Fargust går vi rätt in till ett rum som tydligen var "mötesrummet" där alla anställda satt i något som kan liknas med lågstadiet, alltså på golvet längs väggarna, medans cheferna stod upp framför och surrade. Givetvis låtsades vi som ingenting när vi staplade in 30min sent till mötet, jag ser en lucka bredvid min pojkvän (som tydligen också jobbade där) och sätter mig snabbt ned där. Av någon anledning var min pojkvän väldigt gosig just då, som om vi inte hade setts på flera dagar (vilket inte är likt honom alls). Cheferna blänger på oss nyanlända och säger något om "maraton" och då utbriser min pojkvän "nä nu när ni var sen så får inte ni vara med på Vänner-maratonet!" men själv suckade jag lättsamt ut och svarar "det gör inget, jag gillar inte ens Vänner."

Mötet var därmed avslutat och en medelålders man som hade en roll som någon sorts personalansvarig tog mig åt sidan och sa "du och jag måste prata vi!". Denna man påminde lite om Edward Blom, aningen kortare, kanske inte lika rund och kortare hår, men dragen fanns där helt klart.

Mannen tar mig in till en litet rum intill och lägger fram 2 tunnare antecknings/ritblock och slår upp dem. Jag ser att ett barn har varit i farten och skrivit egna sagor i dem och med detsamma inser jag att det är mina sagor från klass 1 och 2 och utbrister "jösses, dessa var inte skrivna igår!". Mannen suckar lätt och säger något i stil med att han såg ett aggressivt mönster från min sida som riktade sig mot en viss folkgrupp, vilket han inte alls tyckte om. Jag tänkte genast "men herregud, tror han att jag verkligen är densamma som för 20 år sedan!?" och samtidigt lägger han upp ett nytt skrivblock framför mig tillsammans med en tecknad bild på ett rävliknande djur som ligger i en ihålig stock och säger "för att jag ska vara säker på hur du tänker så vill jag att du skriver en mening om denna bild.. vet du förästen vad detta är för djur?", jag skakar på huvudet och han fortsätter "det är en Flusch, men det stavas Fluged, F-L-U-G-E-D." Jag ser brydd på honom men började sen fundera på vad jag ska skriva för mening för att han skla fatta att jag inte har något hat mot en viss folkgrupp. Jag börjar skissa fram och tillbaka så bladet blir alldeles struligt och frågar "kan jag få börja om och skriva snyggt så du ser vad jag skrivit", mannen nickar och jag byter blad för att påbörja "F-L-U..."

Sen ringde väckarklockan..

Jag var en flicka i 10-12 års åldern med en viss stor betydelse för alla, vilket vet jag inte. Jag bodde i en liten by där husen var små och låg lite huller om buller och jag bodde med en styvmamma som var en brun kanin med klänning och förkläde, lika stor som en vuxen människa. Hon var precis lika verbal som vem som helst. Jag befann mig alltså i någon sorts fantasivärld.
Det var ett onskefullt väsen vid namn ”Här och Där” som var inlåst i ett träd utanför vårat hus och han ville åt mig. Hur han hade blivit inlåst vet jag inte, men det hade med magi att göra. Detta väsen överraskade oss en dag genom att välta trädet han befan sig i över vårat hus och tvingade därmed ut oss. På något vis var jag tydligen mest säker i mitt hem, även om han stod precis utanför. Min styvmamma skrek åt mig att springa så lång bena orkade medans hon försökte förhindra väsendet att komma åt mig, för även om han var inlåst kunde han på något sätt använda någon sorts skenbild som kunde komma åt det han ville.
Jag sprang allt jag orkade ut ur byn och kom tillslut till ett öppet landskap. Där mötte jag en vänlig själ som visste precis vem jag var och som förstod varför jag sprang för livet. Denna varelse var också något typ av fantasidjur, kan dock inte sätta fingret på exakt vad. Jag föll ned på marken i vild förtvivlan över att jag var så himla trött på att konstant vara jagad och min nya vän märkte det. Han tog fram ett föremål likt en frisör-handspegel helt i metall och gav mig den. Jag visste vad det var för något, med den i handen kunde man kalla på vem man ville och denne i sin tur visste exakt vart jag befann mig. Jag tog ett hårt tag om metall-föremålet med båda armarna lindad kring den och skrek hans namn, ”Här och Där, Här och Där!”. I spänd förväntan om att ett otäckt väsen nu skulle dyka upp och föra bort mig hände istället ingenting. Förvirrad kollar jag mig runt över landskapet och plötsligt ser jag istället en vigsel på en kulle längre fram. Jag tar tag i min väns hand och börjar springa ditåt. Vi stannar strax intill och jag säger ”Men! De är ju tvillingar!” (inte tvillingar med varandra, utan två olika). Jag kollar fundersamt på min vän eftersom jag inte riktigt vet vad det betyder, mer att det är något positivt. Han nickar nöjdsamt och säger ”vet du inte vad detta betyder?”, jag skakar på huvudet, ”Det betyder att Här och Där är borta!” För för varje gång två tvillingar gifter sig försvinner dåvarande väsen och en ny föds. Prästen för vigseln kollar på mig och ler, ”Ja, din vän har alldeles rätt, och detta väsen heter nummer 32”. Jag andades lugnande ut för att nu visste jag att jag inte längre var jagad, för detta nya väsen var högst troligt god medtanke på att det bara var var 100:e väsen som blev ond. Med en lättad känsla vaknade jag också ur drömmen.

Jag var i någon sorts collage-skola, där det var en stor fest anordnad. Jag och 5 kompisar hade våldgästat stället för vi var för gamla för att få vara där. Vi hade något kryptiskt uppdrag att utföra, men jag kommer inte ihåg vad. Vi smög omkring i korridorerna då vi plötsligt hade hittat rummet vi sökte och skyndade oss snabbt in där.
Det var ett rum likande ett allrum för studenter där man kunde sitta vid bord och plugga tillsammans, eller sitta i soffgruppen och snacka skit. Ett rätt stort rum med högt i tak och stora fönster, höga bokhyllor längs väggarna och allmänt mysigt inrett.
Plötsligt hör vi att någon kommer och vi förstår att det är någon som är ute efter oss. Vi springer och gömmer oss på olika ställen i rummet. Jag gömde mig under ett litet bord intill väggen precis bakom dörren, soffgruppen stod också väldigt nära där. En av mina kompisar gömde sig i närheten, liksom bakom soffan eller något.

En ensam kille öppnade dörren, gick in och sedan stängde den efter sig. Han såg till synes mycket ondsint och arg ut och jag förstod på en gång att det där var en fiende. Killen upptäckte ganska snabbt mig och mitt gömställe, dock inte min kompis som låg i närheten. Som försvar blev jag ruskigt arg, reste mig med bordet hängande på mina axlar och började gå emot killen som i sin tur hade börjat backa i rädsla för mig. Jag visste att här var jag tvungen att handla snabbt så jag slet av två av benen på bordet och slängde resterna på golvet, gick till attack på killen och började hejdlöst slå honom, sticka honom och totalt misshandla honom med bordsbenen jag använde som vapen.
Mina vänner kröp fram från sina gömställen och sökte febrilt efter saker att använda som vapen, för att kunna hjälpa mig mot denna fruktansvärda fiende. Men min ilska var mitt allra starkaste vapen och jag lyckades dräpa vår fiende på egen hand.

Medans mina kompisar i skräck-blandad-förtjusning jublade förstod vi också att vi genast var tvungen att springa ifrån platsen innan någon annan upptäckte oss och vad jag hade gjort. I ren och skär panik smög vi oss ut genom dörren, ut till den långa korridoren och vidare mot vad vi trodde var en utgång. I andra delen av korridoren hörde vi att det kom några andra killar, killar som vi visste var kompisar till den dräpte och vi började springa för livet. In genom en annan dörr, ned i ett trapphus och framme i en källare möttes vi av massa folk som festade järnet. I baren stod personal och serverade drinkar till alla partyprissar som dansade vilt på den öppna ytan i rummet och samtidigt stötte vi på massor med folk vi kände och som ville att vi skulle dansa med dem. Men den tiden fanns inte, vi trängde oss igenom folkhjorden och ut på andra sidan rummet.

 

Plötsligt hamnade jag ensam i ett hus som jag visste att jag inte borde vara i. Jag smög runt för att hitta en utgång då jag till min förvåning insåg att jag var inne i ett lyxsvit på ett hotell. Hur jag hade kommit dit visste jag inte.

I mitt sökande på utgång gick jag förbi små lyxiga rum fyllda med lyxiga saker. Jag passerade ett litet rum med tunna tyger hängande i taket som någon sort avskiljare/dörr och en schäslong med ett fruktfat på. Bara för att, smög jag fram till fruktfatet och knöck en vindruva och sedan ut igen. Smaskandes på en vindruva upptäckte jag att jag inte var ensam i lyxsviten. Två blonda tjejer insvept i vita handdukar stod i badrummet och hade nyss badat bubbelpool och bastat. Ännu tystare smög jag vidare och hittade ett fönster i sovrummet som jag klättrade ut genom och kom då ut på en gräsmatta strax intill bergsgatan här i sundsvall. Självklart skyndade jag mig visslande bort från platsen och tänkte samtidigt att den där lyxsviten skulle jag vilja bo i en natt. Traskandes längs bergsgatan gick jag såväl förbi hotellets entré. Jag kikade lite diskret vad den hette och la det på minnet.

Av någon anledning gick jag tillbaka till lyxsviten för att jag ville tala om för tjejerna att jag hade varit där helt osedd. Till min häpnad vad också min äldsta bror Icke där.

Jag tog fram ett foto som bevis på min vistelse i sviten och tjejerna skrattade glatt. Min bror därimot tog alltihop steget längre och fick för sig att tatuera av fotot på mig. Givetvis ville jag inte det och började frenetiskt söka efter utgång, men tjejerna tyckte att idén var ypperlig och sög tag i mig och tröck ned mig på sängen. Medans min bror tog fram en tatueringsmaskin släppte en av tjejerna mig och övertog förberedandet, så min bror i sin tur fick istället hålla fast mig. Medans tjejen förberedde maskinen tomsurrade den andra tjejen och min bror med mig så jag helt glömde bort att ha panik, men då jag hörde att maskinen var redo blev jag åter påmind om att ha panik och försökte slita mig, utan lycka. Tjejen med maskinen vad eld och lågor av elak glädje och satte sig vid mitt huvud för att provköra lite i min panna. En prick gjorde hon och jag blev fruktansvärt arg och skrek "JAG HAR DÖDAT FÖRUT OCH JAG KAN GÄRNA GÖRA DET IGEN!" och så vaknade jag..

Jag befann mig på en gigantiskt hotell som innehöll flera hundra rum och dessutom ett stort köpcentrum i mitten. Tydligen bodde typ alla på det där hotellet, framför allt studenter. Jag var en student, men för tillfället var jag i min mammas hotellrum med ett KK till mig. Vi hade precis haft sex, men laddade om för mer då det plötsligt började dyka upp människor, folk som tydligen bodde med mamma i hennes hotellrum. Plötsligt slänger mitt KK ur sig att jag endast var ett knull för honom, vilket sved ganska ordentligt och jag klev genast upp från vart vi nu låg. Jag gick in på toan, grät en skvätt och klädde sedan på mig för att bege mig ut i köpcentrat. Det var lördag. Jag gick till damtoaletten för att skvätta jungfruvattnet, då jag givetvis lyckades få ett bås där dörren inte gick att låsa. Senare under dagen hade jag bestämt med ett annat KK att vi skulle ses, men när jag satt där på toa ser jag fötterna på detta KK utanför, samt hans flickväns, som för övrigt inte skulle komma hem till stan förens på kvällen. Hans flickvän öppnade dörren till mitt bås, men skyndade sig att stänga när hon såg mig. Vi hade träffats förut så när jag var klar sa jag det högt och hon klev in innan jag ens hann kliva ut. Hon hälsade så glatt och bad mig vänta inne i båset medans hon gick på toa. När hon var klar smet jag snabbt ut för att undvika någon pinsam situation och snabbade mig iväg igen. När jag själv gick omkring på köpcentrat stötte jag plötsligt på en kille, väldigt snygg. Jag kommer inte ihåg hans namn, men för att underlätta berättelsen kallar jag honom Mr. X. Mr. X började genast prata med mig, han talade om att han kom från något ställe som jag kommer ihåg som Rättnäs. Han verkade supertrevlig, fast en aning knepgit, som om han vore full. Jag började stormgilla honom i alla fall och vi höll varandras händer när vi gick genom köpcentrat. Han frågade mig om jag ville gå in och kolla på kläder, men jag ville till mitt rum och packa ihop min grejer för på måndag skulle jag och alla andra studenter flytta. Jag frågade givetvis om han ville följa med och han nickade så glatt. Vi stod i en rulltrappa upp då hans knepiga/fulla beteende trädde ikraft och han sa något till några tjejer som stod där, men fick ett fnys som respons. Istället vänder han sig om jag hoppar in i ett rätt stort killgäng på ca 7-8st och kramar om dem som om de var kompisar. Killgänget uppskattade inte hans gest och två av dem tog genast varsin arm på honom och höll honom hårt. Själv stod jag med ryggen emot eftersom jag inte ville bli inblandad i vad Mr. X höll på med. Plötsligt hör jag hur Mr. X ger ifrån sig ett kraftigt skrik och då vänder jag mig om och ser hur ”ledaren” i killgänget har tagit till blyertspennor som vapen. Ledaren hade stoppat blyertspennor mellan fingrarna och tänkte använda dem som knivar (tänk Wolverine). Men innan ledaren hinner göra något mer lirkar sig Mr. X ur killarnas grepp och snabbt som ögat får tag på alla blyertspennor. I ren ilska dödar han två av killarna med varsin blyertspenna, de andra flydde. Det var då jag insåg att min nyfunne vän inte var vilken vän som helst.
I panik försöker jag ta mig snabbare upp i rulltrappan och skynda mig till mitt rum innan Mr. X hann se mig. På vägen ser jag hur Mr. X (jag visste att det var han) har placerat ut högar av diamanter i blomsterdekorationerna i köpcentrat, men jag hann inte fundera mer på det. Av någon anledning (kanske pga paniken) hittade jag inte mitt rum. Jag hade för mig att mitt rumsnummer var något på 21_ _, vilket jag också hade nämnt för Mr. X tyvärr. Jag sprang mot korridoren med rumsnummer på 21, men det stämde inte så jag fipplar upp nyckeln ur fickan och skakandes försöker se vad det står på brickan, det stod 905. Istället springer jag in i någon sorts matsal där jag hittar ett gäng kompisar som sitter och pluggar matematik tills på måndag då vi hade ett stort prov, typ Nationella prov. Jag blir först fundersam på varför de pluggar, men inser ganska snabbt att jag också borde göra det, men för tillfället hade jag större problem.
Jag får ur mig till mina kompisar att jag fått en psykopat på halsen och att jag inte hittar till mitt hotellrum. Jag hade inte tid att sitta där och prata utan tänkte göra ett försök att hitta mitt hotellrum igen, särskilt nu när jag ändå hade sagt fel nummer till Mr. X. Jag hann knappt resa mig innan flera killar/karlar i blåa overaller reser sig upp i matsalen och av någon anledning förstår jag att det är Mr.X’s grabbar. Jag var körd. En av mina kompisar höjer blicken och pekar lite försynt bakom mig, Mr. X hade hittat mig. Han kom nu själv iklädd en såndär blå overall, med 4 killar bakom sig, iklädd samma sak. Jag reste mig och ställde mig framför Mr. X, gråtandes såklart. Han kollade på mig med vänliga ögon och sa snällt att han inte ville göra mig illa, utan att han bara ville ha mig till sin ägo.
Bippidi bappidi boo och jag hade flytt till min sommarstuga, där alla släkt och vänner var. Jag tror vi var på väg att fira midsommar, men själv hade jag ingen ro i kroppen, även om jag tyckte att Mr.X inte skulle hitta mig här. Alla var så glada, enda tills skymten av en rad blåa skåpbilar i början på vägen träder fram, samma blåfärg som på overallerna. En kompis hugger tag i min arm i hopp om att försöka gömma mig, men det var försent, skåpbilarna omringade oss och män i blå overaller stiger ur dem. Jag förstår då att det inte är någon idé att försöka fly från Mr. X, han hade tydligen ögon och öron överallt. Jag springer fram till en skåpbil och skriker till en av männen ”VART ÄR HAN!?”, vid denna tidpunkt hade jag gått över från panik till ilska. Mannen pekar mot en skåpbil rakt fram. Jag skyndar mig dit och får syn på Mr. X, som nu är beskyddad av 5 andra män, så mitt försök att nudda Mr. X var lönlöst. Mr.X vifftar till männen att det är okej så de stiger åt sidan. Av någon anledning pratade jag nu på engelska med Mr. X, ”you can have me, but please don’t hurt my family!” och han var inte svårövertalad. Jag upprepade dock mina ord eftersom jag inte riktigt litade på honom, men han gav sitt ord på att låta min familj och mina vänner vara, sålänge jag blev hans. Jag frågade dock vad det var han egentligen ville och fick till svar; ”det vet du nog” och jag förstod på en gång att han var ute efter sin pistol som jag hade knyckt i rulltrappan innan jag smet iväg. Jag hade givetvis tappat den, men gav honom mitt ord på att söka rätt på den. Han nickade och började surra något om att han en dag kanske ville gifta sig med mig och bilda familj, vilket jag rynkade på näsan åt, men accepterade. Mr. X höjde nu sin han till alla sina män och bad dem lägga ned sina vapen som var riktade mot oss (mig, min familj och mina vänner). Han ville nu få oss att börja lita på dem och förstå att de nu var snäll, så de började dansa till musiken som tydligen stått på i bakgrunden hela tiden. Mitt humör lättade och jag kände att min framtid kanske inte blir så hemsk i alla fall, han såg ju trots allt jävligt bra ut.

Jag och min familj var ute på någon gräsmatta någonstans och lekte runt med diverse ting, bl. a spelade jag och min ena bror golf. Men lekarna utomhus tröttade ut oss så vi bestämde för att gå in till mamma och spela något brädspel istället. Väl inne tyckte jag att vi skulle klä ut oss till olika figurer och gick därför till mammas magiska garderob där det endast fanns en pekskärm. För att få en viss utstyrsel behövde man bara trycka på den figur man ville se ut som och POFF så hade man de kläderna på sig. Jag kunde till en början inte bestämma mig så jag provade både Snövit och Belle, men tillslut blev det ändå min favoritprinsessa, Ariel. Jag försökte även få min bror Icke att klä ut sig så jag tog tag i hans arm och drog honom till garderoben och tröck på Captain America, men eftersom han inte riktigt ville så fick han bara på sig halva dräkten.
Plötsligt blev det inget brädspelade eftersom jag skulle till en arbetsintervju. Jag och några kompisar (som hade klätt upp sig rejält) började ta oss till intervjuplatsen och när vi kom fram insåg vi att det inte var någon vanlig arbetsplats och arbetsintervju, stället var enormt, liksom en plantage. Jag och mina kompisar gick fram till Bossen för intervjun och presenterade oss. Hon kollade på mig lite underligt där jag stod i min Lilla sjöjungfrun-dräkt och hon påpekade på en gång att detta inte var någon maskerad utan att jag var tvungen att gå och byta om till något med stil och klass. Jag skrattade lite lätt och gick sedan till en trappuppgång några meter därifrån, använde min magi till att skapa ett handtag i väggen som jag bara behövde dra i för att få snyggaste strassen på stället, och swosh, jag var nu iklädd en fantastiskt vacker silverklänning med massor av diamanter och glitter. När jag återvände till de andra utbrast allihop ett ”WOW!”, likaså Bossen.
En del av intervjun innehöll dans. Den jättestora salen vi befann oss i förvandlades till ett disco, musiken strömmade ur högtalarna och alla började dansa runt runt i salen, även jag. I Mitten av salen stod en pelare och vid pelaren stod en jättelång klädhängare med massor av vackra klänningar. Där hade man chansen att dansa förbi och snabbt byta om till en annan klänning. Alltså, man valde snabbt ut en klänning och skyndade att ta på sig den. Dock verkade det som att det bara var jag som hade magi, i alla fall kraftfull magi, för jag behövde bara hålla i den klänning jag ville ha och knäppa med fingrarna så satt den på min kropp.  Det blev klänningsbyte ganska ofta för mig och en av mina kompisar, för vi dansade febrilt runt i salen och varje gång vi passerade klädhängaren så bytte vi klänning. Min kompis verkade också ha lite magi, för det gick fort att byta om även för henne.
Mitt i allt dansande upptäckte vi också att det fanns en bar, det var alltså en riktig fest vi var på, en helt awesome fest. Vid baren stod ett gäng snygga killar som jag och min kompis ville bekanta oss med. Jag såg också Icke&Teija (bror&svägerska) sitta i en soffa, de vinkade glatt. Medans jag och min kompis språkade med de snygga killgänget gick även Chris (min andra bror) förbi och ville delta på årets fest.
Plötsligt tändes alla ljus och festen var över. Allihop skulle nu samlas framför Bossen för nu kom del 2 av intervjun. Vi blev uppdelad i två lag och sedan transporterades vi till ett annat gigantiskt hus där vi skulle leka något som påminner om Svansleken. Vi fick varsitt gummiband att trä kring vår handled och sedan på startsignalen springa in i huset och börja jaga motståndare. Det gick ut på att jaga/leta sina motståndare och bara ta på dem så de ”dog” och då fick man deras gummiband, och de lag som sist var kvar vann. En del från mitt lag och en del från motståndarlaget stog utanför en ingång till huset. Jag och mitt lag upptäckte att det var öppna fönster att krypa in genom, men tydligen var alla tvungen att gå in via dörren. När startskottet avfyrades sprang alla in genom dörren, men jag använde mig av strategin att inte stressa och gick därför sist in i huset och sökte rätt på de motståndare som hade gömt sig, vilket var en framgångsrik strategi. När jag hade tagit ca 8 motståndares gummiband ansågs jag som ett stort hot och de ”döda” motståndarna började skrika och peka på mig för att dra till sig sina medspelares uppmärksamhet på att det var mig de skulle lägga fokus på. Jag var ganska screwed när jag hade 4-5 motståndare springandes efter mig, och jag blev självklart tagen. Men då kom frågan upp ”hur blir det med gummibanden? Får den som tar mig alla mina gummiband eller bara ett och jag får fortsätta jaga?”, så vi bestämde oss för att söka reda på en föreståndare för att få svar. På vägen passerade vi en telefonkiosk och istället för att söka vidare ringde jag upp någon sorts ledning och förklarade situationen och fick till svar att blir man tagen skulle man ge alla sina gummiband till den som tog en, MEN att alla de som hade skrikit och pekat på mig, ”de döda” hade brytit mot lagen för var man död skulle man bara gå ut ur byggnaden. Så jag behövde inte ge bort några gummiband och fick istället försprång på de ”levande” motståndarna för ett vidare slag om vem som skulle få jobbet.

Jag stod utanför ett stort gammalt övergivet torp mitt ute i ingenting. Jag visste att det spökade i torpet, men hade tydligen bestämt mig för att sova över ändå, för jag hade min trunk med mig. Jag gick upp på övervåningen och satt mig i en öronlappsfåtölj som stod i ett hörn i ett vardagsrum. Det fanns ett fönster till vänster om mig. Plötsligt hör jag en bil komma och jag såg genom fönstret att en man och en kvinna med ficklampor var på väg in i huset. Eftersom jag tydligen hade smugit in i det stora torpet utan lov så började jag fundera på vart jag kunde gömma mig. Först gömde jag mig bakom fåtöljen jag satt i, men det hade plötsligt blivit jättemörkt i hela huset så jag såg inte att det stod någon sorts låda bakom fåtöljen. Jag satt mig på lådan ändå, men insåg rätt fort att min mössa som jag hade på huvudet syntes bakom fåtöljen och att paret skulle sett mig om de hade lyst med ficklamporna mot mitt håll.
Jag reste mig, lämnade trunken kvar och gick mot en okänd dörröppning som ledde via en smal korridor runt ett annat rum. Jag hamnade plötsligt i ett gammaldags fullmöblerat pojkrum. Jag såg ingenstans att gömma mig så jag fortsatte vidare och hamnade i ett gammaldags möblerat flickrum med en säng till vänster, garderober till höger och en annan dörröppning rakt fram. Mellan en garderob och ett linneskåp fanns det en glipa som var ca ½ meter bred och 3 meter djup, där smet jag in och gjorde mig så smal som möjligt. Jag såg hur kvinnan går förbi glipan och jag pustade ut inombords. MEN plötsligt dök kvinnan upp mitt framför mig iklädd någon sorts labbrock eller läkarrock och gummihandskar. Hon lös med ficklampan på mig och jag sa uppskrämt ”hej!”, kvinnan hälsade tillbaka och jag insåg att de inte alls tyckte illa om min närvaro. Mannen var lång och smal med blont lockigt, tjockt hår. Kvinnan var kortare, normalt byggd och hade mörkt tjock lockigt hår.
Glipan där jag hade gömt mig var tydligen ingen omedveten glipa, det var en smal korridor till en dörr som ledde in till ett labb.
Plötsligt står jag med kvinnan och mannen i ett helt okänt rum och kollar in i ett annat rum på en familj bestående av mamma med sina tre barn; en tjej i äldre tonåren, en flicka och en pojke på ca 6-8 år. Jag såg hur flickan och pojken på något vis tröck ut sina ögonglober ur ögonhålorna och lät de hänga i ”strängarna”. Jag förstod då att mamman och den äldre systern skulle klippa av ögongloberna på pojken och flickan. Mamman tvekade inte, utan tog ett tag runt flickan och klippte av ”strängarna” så att ögongloberna lossnade från flickan. Flickan utbrister ett vansinnigt otäckt skrik och börjar storgråta, blodet bara sprutade från flickans kvarvarande ”strängar” i ögonhålorna. Jag förstod att ögongloberna skulle användas till någon sorts laboration. Den äldre systern tvekade däremot att klippa av pojkens ögonglober, men innan jag hann se något mer blev jag så illa till mods att jag gick iväg. Jag kom då till ett nytt rum där det plötsligt blev en helt annan miljö, till en universitetsfest. Jag såg då hur den tidigare nämnda mannen stod och torkade golvet och jag förstod att han hade fått ett straff av något slag. Jag hälsade bara på honom och gick sedan vidare och då var jag plötsligt iklädd mina vita arbetskläder och nätmössa och var på väg in i tjejernas omklädningsrum för att gå på toaletten. Där möts jag också av den tidigare nämnda mannen som nu stod och torkade golvet där inne, iklädd endast en liten väst, ingenting annat. Jag sa bara ”jasså, står du här och städar nu” och gick sedan in på toaletten.

Jag och min klass från låg- och mellanstadiet hade bestämt oss för att ordna en klassfest. Men det var väldigt få som anmälde sig att komma så jag och Tanja (en gammal klasskompis) bestämde oss för att skippa klassfesten helt och dra på en konsert istället.
Det var tydligen en stor konsert i ett enormt hus, och det var svinmycket folk där. Vi hör hur folk panikslaget utbrister att sångaren i bandet som ska spela är borta. Men helt coolt stället en random kille upp. Killen springer till den stora scenen och börjar sjunga. Själv stod jag och Tanja fortfarande kvar ute på den stora trappen som ledde till ingången på huset, men hörde ändå konserten utan problem. Killen sjung så fruktansvärt dåligt att det blev klitchigt. Man både skrattade och diggade med i låtarna. Vi beslöt oss för att försöka ta oss in bland publiken vid scen, då vi samtidigt såg flera stycken från vår klass som hade tackat nej att komma på klassfest. Vi blev lite besvikna, men fortsatte gå.
Plötsligt skulle jag gå ned till källaren i huset för att delta i en kurs om hur man skulle vara som vårdare på avd 93 (Rättpsyk). På vägen ned stöter jag på 3 arbetskamrater (från mitt riktiga jobb) som kommer joggandes i turkosa cykelbyxor och vita t-shirts. De skulle också på kursen. Väl nere i källaren var vi en grupp på ca 15-20 personer som fick sitta på golvet medans en lärare stod framför oss med en whiteboard som hjälp att få oss att förstå. Jag märkte också att min bror Chris också deltog, han satt precis bakom mig. Rätt som det var kom min kattunge Ingrid springandes och hoppar upp i mitt knä. Jag smekte hennes rygg då jag märkte att det var någon som hade rakat bort allt hår på hennes mage och ristat in Satans dyrkare-symbolen. Jag kom inte själv på vad symbolen betydde så jag sträckte över Ingrid till min bror och frågade honom vad symbolen på henne mage betydde. Han slängde genast iväg Ingrid och utbrister ”det där betyder ju Gravsten!” och det var tydligen inte okej. Jag förstod på en gång att det var en patient på avdelningen som hade gjort det och reste mig upp och skrek upproriskt ”i helvete att jag tänker jobba här!”. Och sen vaknade jag..

Jag var på jobbet och arbetade på som vanligt. Jag skulle packa mjölken till RPK (Rättpsyk) och började dra in vagnar in i Stora blåsen (vår stora kyl), när jag märker att avd 93’s vagn saknas. Jag ropar efter Gustav och frågar vart vagnen är. Hans ansiktsuttryck påvisar att han genast kom på att han hade ställt den borta vid stora porten som leder in till sjukhuset. Illa kvickt tog han en sparkcykel och sparkade iväg för att hämta vagnen. Medans gick jag in i Stora blåsen igen för att fortsätta packa den mjölk jag kunde.
Jag tyckte att det tog lite väl lång tid för Gustav att hämta en vagn så jag öppnar porten ut för kika efter, men till min förvåning står det plötsligt ett tio-tal skyltdockor utanför Stora blåsen. Förbryllad går jag åter igen in i Stora blåsen och precis då kommer Gustav med en jäkla fart in i Stora blåsen på sin gröna sparkcykel, utan någon vagn, men med en bukett med röda rosor i cykelkorgen. Inget mer med det, jag glömde 93’s vagn och slutade helt enkelt att packa mjölk och gick istället ut igen. Skyltdockorna var plötsligt borta och istället stod det 2-3 formar med bakelser i form av insekter på ett bord, och jag visste samtidigt att skyltdockorna nu befann sig i personalrummet och att vi skulle smaska på bakelserna senare. Jag tog mig över magen och säger beklagande ”men jag som nyss har ätit, hur ska jag orka äta bakelser?”
Precis när jag var på väg att gå till personalrummet (där det nu var något sorts möte(kurs) kommer min arbetskollega Carina springandes i civilkläder och är helt uppstressad över att hon inte kommer hinna till mötet i personalrummet för hon ska upp på ett annat möte upp på sjukhuset. Enligt mig kunde hon visst hinna, men hon bestämde sig för att gå på mötet uppe på sjukhuset.
På vägen till personalrummet märker jag att många av mina kollegor är gamla klasskamrater från både gymnasiet och lågstadiet. Jag och en kompis är lite sen till mötet och smyger därför in i personalrummet, men det första vi möter är en kollega/gammal klasskamrat som sitter på golvet och hånglar med en skyltdocka. Inget konstigt med det, utan vi ålar oss förbi och sätter oss i en soffa. Tydligen var det någon kurs om hur verkligheten kan vara och hur man gör i olika sammanhang. Min chef (min riktiga chef) Karin och en till agerade lärare eller undervisare av något slag och utbrister ”jättebra! Sådär ska det se ut!”. Karin tackar personen på golvet och söker med blicken över sina medarbetare/elever om vem som skulle bli näst på tur. Det blev kompisen som jag kom sent med. Hon skulle ha en konversation med en skyltdocka, vilket hon tydligen gjorde bra. Slut på kursen och lättad går jag ut i köket igen.

Jag och min familj är på väg till Hissjön (vår sommarstuga). Framme vid Hildings hus (de största och första huset på sluttampen av vår väg) ser vi att det är värsta festen, så jag och Chris (bror) bestämmer oss för att kliva ur och hälsa på alla. Det var till och med folk som inte ”tillhör” Hissjön där, som t. ex mina fastrar.
När vi har hälsat på alla börjar vi gå bort mot vår stuga. Plötsligt är jag, Chris, Icke (bror), Teija (svägerska) och mamma på vägen och ska gå upp till friggen för att mamma berättar att hon har möblerat om Icke och Teijas sovrum där. Vi traskar alla in i friggen och då är plötsligt en kompis med mig också. Icke och Teijas sovrum var ca 3x3m stort, tomt på möbler och har en lucka i golvet ned till en nedervåning.
Först går mamma ned till nedervåningen och tätt efter går jag, min kompis och en gammal man (som jag inte vet vem det var, men vi kände honom tydligen) ned och kommer till något sorts vardagsrum. Där nere går mamma in till ett sovrum som fanns intill för att vila, medans jag, min kompis och den gamla mannen börjar leka jagis. Reglerna var enkla, mannen var tvungen att få tag på oss 3 ggr var innan leken var slut. Det fanns ett stort runt bord som vi sprang runt runt hela tiden. Efter att mannen hade tagit mig 2 ggr gav jag upp och lät honom ta mig en 3:e gång för jag ville gå in till mamma och tala om för henne att jag älskade henne, vilket jag också gjorde.
Efter vistelsen inne hos mamma skulle jag gå upp för luckan igen för att sedan ta mig ut ur friggen. Men plötsligt fanns det ett rum innan luckan, en trappuppgång. Luckan var rakt fram, men till höger fanns det två trappor upp till 2 övergivna lägenheter.  Jag visste också att det spökade jättemycket i båda lägenheterna. När jag kommit upp för den andra trappen var första lägenhetsdörren till höger och rakt fram var det en glasvägg med dörr som ledde in till en liten farstu som ledde till den andra lägenhetsdörren. När jag stod utanför den första lägenhetsdörren blev jag så nojig över spökerierna så jag bestämde mig för att inte utsätta mig för att bli skrämd och bestämde mig för att gå ut.
Plötsligt fanns det en hiss att åka ned till luckan, så jag tog den. Men det var ingen vanlig hiss, den pratade med mig och sa ”om du ser något spöke så skrik”. När hissen åkte ned gick det vansinnigt fort och jag hade bara en liten pinne att hålla i och jag tänkte ”ska jag skrika så att hissen tror att jag sett ett spöke och stannar?” för den gick obehagligt fort ned. Men jag skrek aldrig utan höll i mig för kung och fosterland tills jag äntligen var nere och kunde gå ut på gräsmattan igen.

HEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ.

det var en stund sen jag skrev här nu :D men nu har jag kommit på vad jag ska göra med min blogg.. jag ska skriva ned mina drömmar.

för er som känner mig väl vet att jag ofta drömmer knepiga och roliga drömmar, som jag detaljerat kommer ihåg, så härdan efter tänkte jag försöka roa er med att skriva ned dem här.

jag kan ju dock inte lova att det händer ofta, men var inte orolig, jag informerar er på facebook om jag har uppdaterat bloggen.

Äventyret startar imorgon!

 

peace out.